Detta är en artikel från Direkt.

JANSSON (RB): SJUNKANDE STATSSKULD FÖRSVÅRAR FÖR PEN POL

Telegram från DIREKT / Omni Ekonomi
8 December 2021, 09.00

STOCKHOLM (Nyhetsbyrån Direkt) För svensk del blir de förändrade förutsättningarna för penningpolitiken och finanspolitiken ganska tydliga om man studerar hur reporäntan och de offentliga finanserna har utvecklats de senaste drygt 25 åren.

Det sade Per Jansson på onsdagen, enligt ett förskrivet anförande.

Han sade att i takt med att det reala globala ränteläget har fallit har reporäntan behövt sänkas till allt lägre nivåer för varje konjunkturcykel.

"Trots detta har det alltså varit svårt att mer varaktigt hålla inflationen kring 2 procent", konstaterade Jansson.

Under samma tid har den konsoliderade offentliga bruttoskulden, den så kallade Maastrichtskulden, fallit från strax under 70 procent av BNP till ungefär 40 procent. Trenden nedåt har visserligen bromsat upp då och då, nu senast i samband med coronapandemin, men är ändå väldigt tydlig.

Per Jansson noterade att på ett mer allmänt plan går det att säga att utvecklingen också avspeglar att den makroekonomiska politiken inte har bedrivits på ett sådant sätt att den offentliga skulden som andel av BNP hållits stabil.

"Detta har förstås varit en medveten strategi eftersom Sverige har velat minska skulden. Men det innebär samtidigt att det har blivit svårare att uppnå inflationsmålet", sade han.

Jansson tillade att det därmed har blivit svårare för penningpolitiken att motverka lågkonjunkturer. Ett förhållande som skulle ändra på detta är om den globala reala jämviktsräntan skulle stiga. Då skulle även centralbankernas styrräntor i genomsnitt vara högre. Men någon märkbar ökning av den globala reala jämviktsräntan ligger inte i korten.

Ett annat förhållande som åtminstone skulle förbättra situationen är om den senaste tidens inflationsuppgång av olika skäl skulle leda till att vi framöver på ett lite mer bestående sätt hamnar närmare inflationsmålet.

"Men den prognos som Riksbanken och i stort sett alla svenska prognosmakare gör är att uppgången i inflationen är tillfällig och i huvudsak beror på olika obalanser mellan efterfrågan och utbud som har med pandemin att göra", sade Per Jansson.

Han tillade att även om inflationsuppgången skulle medföra att vi efter pandemin hamnar lite närmare målet så skulle en fortsatt låg global real jämviktsränta göra att centralbankernas styrräntor ändå då och då kommer att slå i den nedre gränsen.

"Problemet att det blir svårt att göra penningpolitiken så expansiv som den ibland skulle behöva vara skulle alltså kvarstå", sade Per Jansson.

Han sade att det faktum att penningpolitikens möjligheter har beskurits har gjort att vi, enligt en del ekonomer, sedan en tid befinner oss i en annan regim där det i stället är "finanspolitiken som har hamnat i förarsätet i den makroekonomiska politiken."

"Om så är fallet – och jag tycker att det ligger en hel del i det – så kommer det framöver att behövas en mer aktiv finanspolitik än vad vi har haft de senaste decennierna. Och vi hade förmodligen kunnat ha en bättre utveckling fram tills nu om finanspolitiken redan tidigare hade tagit denna mer aktiva roll", sade Per Jansson

Han underströk samtidigt att det han pratar om handlar om betydligt mer än att finanspolitiken ska "hjälpa penningpolitiken att nå inflationsmålet", även om detta i och för sig inte är oviktigt. Men det finns också andra goda skäl till att finanspolitiken kan behöva spela en mer aktiv roll framöver.

"Ett sådant är att vi framför oss har stora strukturella utmaningar: Befolkningen blir allt äldre och det gör att vården behöver mer resurser, integrationen av olika grupper i det svenska samhället och i ekonomin behöver förbättras och klimatförändringarna kommer att kräva stora omställningar – för att nämna några", sade Per Jansson.

Han ser det också möjliga fördelar med en formaliserad ordning där finanspolitiken spelar en mer aktiv roll inom makropolitiken och där spelreglerna tydligt läggs fast.

"En möjlighet är att politiken betingas på ett speciellt mätbart mål – att den görs vad som på ekonomspråk kallas situationsberoende, "state contingent". Tills detta mål har uppnåtts låter man budgeten gå med underskott", sade Per Jansson.

En annan möjlighet är att göra politiken tidsberoende, "time contingent".

"Finanspolitiska beslutsfattare kan exempelvis avisera att man avser att under, låt säga, en tioårsperiod låta budgeten gå med underskott enligt en på förhand angiven bana – ungefär på samma sätt som penningpolitiken signalerar sina ambitioner med styrräntan. Man specificerar också vad man vill åstadkomma med den mer expansiva finanspolitiken", fortsatte Per Jansson.

Han tillade att planen naturligtvis bör uppdateras successivt och göras mer detaljerad. Och under tiden som underskotten löper så utvärderas politiken kontinuerligt – hur den förhåller sig till den målsatta banan och hur effektiv den verkar vara.

Per Jansson betonade att hans tanke med budskapen är att skapa en diskussion kring frågor som han tycker är viktiga.

"Jag gör inte anspråk på att leverera förslag som är färdiga att 'tas från hyllan', utan jag är medveten om att mycket ytterligare arbete krävs innan de här tankarna och idéerna kan omsättas i praktiken", sade han.