PROGNOS: OFÖRÄNDRAD REPORÄNTA OCH QE-PROGRAM 22/9 - INF (OMS)

Telegram från Direkt / Omni Ekonomi
22 sept. 2020, 05.32

(sändes första gången 18/9)

STOCKHOLM (Direkt) Riksbanken kommer knappast att röra styrräntan vid det penningpolitiska mötet den 21 september (räntebesked den 22 september). Ramen för tillgångsköpen (volym och tid) lämnas troligen också oförändrad nu, frågan handlar kanske främst om det kommer några nya signaler om utsikterna för policyn framöver.

Det framgår av Infronts enkät, där samtliga tio deltagande analytiker räknar med att reporäntan lämnas oförändrad, på 0,00 procent, på tisdag.

Enkäten visar också att två räknar med att reporäntan kommer att sänkas under noll någon gång under Riksbankens prognosperiod (tre år). I en motsvarande prognosenkät inför Riksbankens förra penningpolitiska möte, den 30 juni, trodde en av de tillfrågade ekonomerna att reporäntan skulle sänkas under prognosperioden.

När det gäller ramen för tillgångsköpen, som nu är totalt 500 miljarder kronor till och med juni 2021, tror ingen av bedömarna att det utökas eller förlängs vid detta möte.

Vid det förra penningpolitiska mötet beslutade Riksbanken att utöka tillgångsköpen med 200 miljarder kronor, till totalt 500 miljarder kronor. Tidsramen förlängdes samtidigt från september i år till juni 2021. Riksbanken sänkte då också räntorna, och förlängde löptiden, på den utlåning som görs till bankerna.

Riksbanken noterade i pressmeddelandet att det syntes tecken på en återhämtning, "men utvecklingen är mycket osäker och Riksbanken bedömer att det dröjer innan den globala ekonomin är tillbaka på aktivitetsnivåerna före krisen".

Samtidigt klargjorde Riksbanken sin beredskap att fortsätta att använda de verktyg som står till buds för att ge stöd till ekonomin och inflationen, samt att även reporäntan kunde sänkas "om det bedöms vara en verkningsfull åtgärd"

Vid presskonferensen efter räntebeskedet, den 1 juli, sade riksbankschefen Stefan Ingves att Riksbanken är redo att göra mer om och när det behövs, och att den är redo att använda hela verktygslådan. Han tillade att det samtidigt är bra att finanspolitiken kan hjälpa till, och att Sverige i det fallet har lite mer utrymme än andra länder.

Enligt protokollet från mötet var riksbankschefen Stefan Ingves fortsatt nöjd med effektiviteten i de åtgärder som vidtagits för att stabilisera marknaderna, men han betonade att det var för tidigt att blåsa faran över. Ingves framhöll också att andra verktyg än räntan var mer verkningsfulla i nuvarande läge.

Riksbanken går in till septembermötet med aktuell information som antyder en mindre svag utveckling än vad många ekonomer tidigare antagit, och ett flertal prognosmakare har också på senare tid skruvat upp sina tillväxtprognoser. Men de nu aktuella prognoserna skiljer sig i flertalet fall inte i någon betydande grad mot de prognoser som Riksbanken presenterade i den penningpolitiska rapporten i juli.

Det vore därmed inte osannolikt om Riksbanken på tisdag konstaterar att den ekonomiska utvecklingen i stora drag har gått i linje med de antaganden den gjorde i slutet av juni. Det skulle i sin tur tala för att den väljer att lämna den penningpolitiska hållningen oförändrad nu, men kommer kommunikationen om beredskapen för nya lättnader att förändras efter flera månader med något bättre ekonomiska utfall, däribland högre inflation, än befarat?

Svaret på den frågan beror sannolikt främst på hur allvarligt Riksbanken tar sitt inflationsmål, och det finns nog få skäl att tro att direktionen skulle ha ändrat sin starka ståndpunkt i denna fråga.

Även om många prognosmakare nu har justerat upp sina prognoser, och trots att utfallsdata har varit bättre än befarat de senaste månaderna, är det svårt att hitta någon som tror att inflationen kommer att nå tillbaka upp till Riksbankens 2-procentsmål under den treåriga prognosperioden.

Vissa bedömare ser visserligen några potentiella uppåtrisker mot inflationen, som svag produktivitet, men problembilden väger ändå mer över mot nedsidan - kanske främst risken för en svagare löneutveckling än vad Riksbanken har räknat med.

Formellt startar årets försenade löneförhandlingar den 1 oktober men arbetsgivarsidan har sedan länge tryckt hårt på behovet av en lägre löneökningstakt, och de har nu i alla fall en svag arbetsmarknadsutveckling på sin sida.

Riksbanken sänkte visserligen sina löneprognoser rejält i den förra penningpolitiska rapporten. Lönerna väntades då öka 2,1 procent i år och 2,2 procent 2021 men under 2022 väntades lönerna stiga 2,7 procent, och det är något i överkant av löneutfallen under högtrycksperioden före pandemin.

Internationellt syns inte heller några uppenbara tecken för närvarande på att centralbanker skulle luta åt att se mindre allvarligt på inflationsmålet. Det markeras inte minst i Federal Reserves nya penningpolitiska ramverk som innebär att Fed nu, efter perioden med inflation under målet, kommer att sikta på en inflation som "måttligt" överstiger 2 procent - så att inflationen uppgår till i genomsnitt 2 procent över tiden, och långa inflationsförväntningar hålls väl förankrade på 2 procent.

Kommentarerna från olika direktionsledamöter om Federal Reserves nya policyramverk har varit lite blandade; Stefan Ingves har sagt det inte är något större bekymmer om inflationen skulle skjuta över målet en tid, det skulle vara förenligt med målet. Men det är ändå en viss skillnad på att acceptera en inflation strax över målet jämfört med att aktivt sikta mot det.

Vice riksbankschefen Per Jansson har välkomnat att Fed nu testar en ny målformulering. Han var, i början av september, inte redo att säga om det är något som är aktuellt för Sverige, men framhöll att man ska vara öppen för förändringar och inte säga nej bara för sakens skull.

Men i avvaktan på vad som sannolikt skulle vara en långdragen debatt om för- och nackdelar med ett justerat inflationsmål kanske det finns skäl för Riksbanken att åtminstone överväga en förstärkt framåtblickande guidning, i synnerhet när räntebanan indikerar oförändrad reporänta under hela prognosperioden.

SEB-ekonomerna Lina Fransson och Olle Holmgren skriver i ett kundbrev att de räknar med att Riksbanken nu kommer att upprepa budskapen från i juli, om att QE-programmet ska löpa på till mitten av nästa år och att alla policyverktyg är redo att användas om utsikterna för inflationen och tillväxten försämras.

De tror också att Riksbanken kommer att upprepa att räntesänkningar är möjliga om de bedöms vara lämpliga, men att balansräkningen för närvarande är det instrument som föredras.

"Vårt huvudscenario är att Riksbanken kommer att fortsätta köpa obligationer i linje med nu gällande planer, men vi tror att ribban för att utöka programmet är låg om tillväxten försvagas och marknadsvolatiliteten återvänder", skriver Lina Fransson och Olle Holmgren.

Nordea är för närvarande den prognosmakare som är mest optimistisk om utsikterna för den svenska ekonomin, och de räknar också med att Riksbanken kommer att göra en "rejäl" upprevidering av sin BNP-prognos för i år, och kanske även för nästa år.

Nordeas chefsanalytiker, Torbjörn Isaksson, tror dock att Riksbanken endast kommer att vädra en försiktig optimism i en penningpolitisk rapport som fortsatt lär präglas av viruskrisen.

"Det finns alltjämt en osäkerhet då bland annat spridningen av viruset har ökat på flera håll i världen. Därtill är resursutnyttjandet i Sverige fortfarande lägre än normalt. Riksbanken vill inte minska stimulanserna för tidigt", skriver han i ett kundbrev.

Även om ekonomin nu kan vara på väg att normaliseras påpekar Torbjörn Isaksson utmaningarna för en inflation i linje med målet är större än på länge.

"Med de ljusare utsikterna i ekonomin minskar visserligen risken för låga avtal i de pågående löneförhandlingarna. Det är ändå mycket som talar för att löneökningarna i genomsnitt för treårsperioden 2020-2022 blir lägre än under någon annan treårsperiod i modern tid", skriver han.

Men Torbjörn Isaksson ser samtidigt två omständigheter som kan lindra Riksbankens inflationsstress, åtminstone tillfälligt.

En faktor är att elpriserna har stigit, och tillsammans med en något högre kärninflation än väntat kan Riksbanken möjligen åtminstone göra en mindre upprevidering av sin inflationsprognos för återstoden av året.

Ytterligare en faktor är att KPIF-inflationen stiger i början av nästa år, och även om det handlar om en tillfällig uppgång av teknisk natur kan det ge lite andrum för Riksbanken.

Ekonomerna på Morgan Stanley tror också att Riksbanken kan skruva upp sina tillväxtprognoser något nu, men de räknar samtidigt med att arbetsmarknaden fortsätter att försvagas och att återhämtningen tappar tempo i höst. Det bidrar till att banken håller fast vid sin tidigare prognos om att Riksbanken kommer att sänka räntan på nytt längre fram, även om de nu verkar lite mer osäkra om när det sker.

"Svaga löneökningar, valutaappreciering och en svagare återhämtning kommer, tror vi, pressa ner inflationsförväntningarna vilket tvingar Riksbanken att agera. Vi ser negativa räntor på nytt, även om vi nu ser en risk för ett senare agerande än vår nuvarande prognos om att det sker under första kvartalet 2021", skriver Morgan Stanley-ekonomerna i ett kundbrev.